Dagbok ~Vänskap

Jag valde att flytta ihop med min pojkvän som bodde på annan ort. Jag lämnade därmed större delen av min umgängeskrets i min gamla stad Vänersborg. Nu har jag bott i över ett år i min nya hemstad, men känner fortfarande att jag har långt kvar tills jag byggt upp ett nytt socialt nät som jag kan känna mig nöjd med.

I den här takten kommer det nog ta flera år tror jag. Visst har jag lärt känna några stycken här nere som jag gillar väldig mycket och gärna hade kommit närmare. Men jag saknar vardagliga relationer. Att en vän kommer och ringer på dörren oanmäld. Att man sitter och bara gör ingenting ihop. Tar en fika på stan. Det kan jag bli väldigt frustrerad över att jag inte har nu. Och det läskiga är ju, att samtidigt som jag känner att jag inte har så mycket vänner här, så märker jag att jag håller på att tappa kontakten med mina gamla kompisar i Vänersborg.

Istället umgås jag väldigt mycket med min fästman.

Vi har blivit varandras bästa kompisar. Vi äter upp varann. Han umgås också mycket mindre med sina vänner känns det som, sen jag flyttade ner. Det jobbiga är nämligen att han känner jättestort ansvar för mig. Han får fortfarande dåligt samvete när han ska göra nåt med sina kompisar utan mig, vilket gör mig jätte arg att han känner så.. Jag vill ju att allt ska fungera. Att vi ska kunna göra saker var för sig även här i Stenungsund. (och inte bara när jag åker till vbg)

Har haft funderingar på att börja med någon "hobby" och på så sätt träffa nya människor här. Kanske träna eller ta någon språkkurs.. Men allting kostar så himla mycket pengar och tiden ska vi inte ens prata om. Pga mitt pendlande till & från jobbet så försvinner mycket utav min fritid på det. Ett jobb i Stenungsund hade ju såklart löst en hel del utav mina "bekymmer". Nya arbetskamrater på närmare rt, mer fritid till annat osv... 

Funderingar och tankar som jag egentligen inte brukar dela med mig av. Men just nu känner jag att jag måste lätta på trycket lite..

Självklart kommer allt bli bättre med tiden. Jag ger aldrig upp! Jag är stark och väldig självständig när det väl kommer till kritan.

Men ibland måste man få säga vad man känner "just nu"

I love u my sweetie pie <3 och saknar dig, men det vet du redan ;)

Jag är en människa som är översocial och har aldrig svårt att prata med nya människor. Vänd dig om i kön på Ica nästa gång och prata med personen bak dig, eller så är face en extremt bra källa för att vara social med folk, älska alla innan dom visar motsatsen är ett av mina tips också! Man behöver inte öppna sig, men ge alla människor en chans. Inga fördomar osv. ;-) Häng med i diskussioner m.m. fast du kanske egentligen tycker dom är tråkiga i början. Kanske ändrar sig. / Lina.