Vet inte riktigt varför jag känner som jag gör just nu.. Men det känns lite som ett svek och förstår inte riktigt varför.. Har egentligen inte velat skriva något om mitt uppbrott eller om min flytt så ingående i bloggen för det känns lite för privat.. Men jag kan inte hålla inne på allt, då kommer jag att spricka... Och hur skulle det se ut..? Måste få ventiliera, måste få andas. Det är ju trots allt Min blogg..

Jag känner mig förvirrad. Förvirrad över allt kring detta. På ett sätt känns det som att jag fick rätt till slut ändå.. Det som sas och det som gjordes kanske inte betydde så mycket trots allt..? Hade det gjort det hade det väl ändå visat något nu? Jag har inte hört ett ord sen jag flyttade. Inte ett. Har det vart något så har det varit jag som hört av mig.. Vad säger det om honom då? Så lätt var det att stänga mitt kapitel typ.. Och det är det jag inte fattar. För om han nu ville ha kontakt efter, ville vara vänner osv osv varför hör man då inte av sig? Eller ens visar att man lever? Eller ens är lite nyfiken på vad jag gör..? Förstår inte riktigt.. Visst det är betydligt lättare att gå vidare utan kontakt, så antar att det är det han vill.  Men det underlättar bara för mig. Jag började iofs min övergång rätt tidigt så jag har nog kommit en bra bit på vägen i mitt läkande, men det tar ändå en tid.. En tid man måste låta finnas där.

Nä nog om mina tråkigheter nu. Nu ska jag ta och bli glad igen :) Dags för mig att börja göra lite middag tro, så jag får någonting i magen.. Den kurrar så väldans nu :S Synd att lasagne tar så lång tid att göra bara. Vart lite sugen på det. Men men får gå ut och kolla vad som finns i frysen. Sen kommer kanske Petra hit på en kopp kaffe också :D mys mys.